Att misslyckas....

Jag känner ofta en oro att misslyckas eller att jag själv är misslyckad! Jag kan ofta ångra beslut jag tar och saker jag gör....till exempel så kan jag må skit över att jag åker och tränar istället för att göra det man bör göra....som att vika tvätt, laga mat, städa osv....men tränar jag inte mår jag lika dåligt över det också....hur man än vänder på sig så känns det som om att man gör fel! Det är jobbigt....sjukt jobbigt! Och det slutar oftast med att jag mår riktigt jäkla kasst....så kasst att jag bara gråter...eller bara är arg och vill gå ut på gården och bara skrika, sparka och slå...som en arg två åring! Hela jag är då ett enda stort jäkla fel.. 

Vill ju så gärna byta jobb.....men rädslan för att de inte kommer vilja ha mig är så stor att jag struntar i att ens söka..... Kanske borde jag läsa...alltså plugga till något som jag verkligen vill jobba med men då går tankarna tillbaka till skolan och hur dålig jag var på att läsa och lära in de teoretiska ämnena och då lägger jag bort pluggtankarna för varför utsätta sig för något man vet att man inte kommer klara av...ja för det är väl så? Att jag är lika dålig nu som då på att plugga.... Jag är så rädd att misslyckas så jag vågar inte.....

Får inte ens till ett CV att söka jobb med....hade ett jobb jag ville söka men det rann ut i sanden för jag vågade inte ens försöka skriva ett CV!

Kasst som fan.....och klart som korvspat att man känner sig misslyckad!

Jag vet att det finns massor med saker som jag är bra på och som jag kan men ändå får jag inte till det men det är väl bara att kämpa på antar jag....

Det är i alla fall jobbigt att inte våga misslyckas.....och åh andra sidan vet jag ju så himla väl att man måste våga misslyckas för att lyckas....